Min yoga kontra din yoga

Under de år som jag instruerat och utövat yoga så har jag provat diverse olika former. Att det är någonting som jag brinner för tror jag inte att någon som känner mig kan ha missat, att jag dessutom tycker att man kan hitta godbitar inom alla de former jag provat är också en sanning för mig.

Yogan öppnar nya världar hela tiden. Nya möten, upplevelser och förståelser. Ibland känner jag för att vara mer fysisk än mental och stundvis när allt är perfekt lyckas jag få in de där underbara stunderna när kropp, själ och andning klickar så där fantastiskt! Under olika perioder av mitt liv har jag ett behov av att bemöta yogan ur olika vinklar och då är det härligt att utbudet är så stort.

Det finns egentligen bara en sak som jag känner är mindre smickrande med yogan. Eller inte med yogan i sig, utan med allt runt om. Det är det där elitistiska tänket. Jag träffar på människor som känt sig underlägsna andra yogisar för att de inte kan sjunga mantran på sankskrit. Att de känt sig som mindre duktiga och mindre värda för att de inte vet vad chakran är och att en position också kallas för asana. Det här tycker jag är medaljens baksida! Det finns en del som tycker att deras yogastil är den enda, den sanna, den absoluta. För mig finns det ingenting mer felaktigt! Alla vägar att hitta och fortsätta med yoga är bra! Yoga för mig är inte någonting som utövas på en matta på en specifik plats. Den kan utövas sittande i soffan, liggande på stranden, på en handduk på ett tak i Thailand eller på en instruktörs-/lärarledd klass. Yoga är inuti individen och styrs inte av stil eller instruktör. Mitt jobb som instruktör är att få folk att hitta yogan och behålla den i sitt liv. Det ska också göras så skonsamt och skadefritt som det går och utveckla varje enskild individ. Inte på mitt sätt, utan jag ska hjälpa individen att hitta sitt eget sätt att yoga! Vad anser du? Vad har du för upplevelse? Positivt? Negativt? Och vad vill du tillföra?