Du fattas mig

Idag vaknar jag med en första tanke av saknad. För drygt 10 år sedan förlorade jag någon som var en stor inspirationskälla. En kvinna som var helt fantastisk och varje gång jag talade med henne fick mig att vilja bli en bättre människa. Jag hörde henne aldrig säga ett ont ord om någon annan och hon hade alltid kloka ord till övers över en kopp kaffe eller en lunch. Jag tänker på hur aktiv hon var. En promenad minst varje dag, så gott det gick även på slutet när hon satt i rullstol för att balansen inte var att lita på längre. Jag tänker på hur hon lärde mig blommornas namn, både på svenska och latin. Tips på bra mat kunde jag alltid få för hon var en riktig klippa på mat. Denna värmländska som flyttade till Stockholm och som arbetade, tog hand om familjen och under många år gjorde filtar som Röda Korset lade ner i startpaket för att hjälpa utsatta i andra länder var min farmor. Min fina, underbara och älskade farmor. Grym på korsord med mjuka kinder som ingen annan, jag älskar dig!

Fladder, fladder som du skulle ha sagt <3