Den stora resan

"Jag kan inte föreställa mig hur det känns att gå i hans skor. Inte heller kan jag förstå hur tunga hans fötter känns ibland. Det är fortfarande en lång väg kvar att gå, men efter dagens möte känns målet nära och jag kan inte göra annat än att hänga med hela vägen som stöd.

Jag hoppas att ni andra föräldrar till transgenderbarn uppskattar det ni har, att ni ser och förstår vad ni har framför er. Det här handlar om min son Elias Michael Vilterhorn, en otroligt stark och fantastisk person som äntligen kan se slutet på tunneln där han äntligen kan bli sedd som den man han är och borde ha fötts som.❤"

Från början när jag fick veta hur han kände så var min första känsla av att allt föll på plats, helt plötsligt förstod jag allt. Min andra känsla var panik. Hur skulle omvärlden bemöta honom? Vilka motgångar kommer han att möta och vad är det för kamp han har framför sig?

Det är omöjligt för oss som inte är födda i fel kropp att fatta hur otroligt plågsamt det kan vara. Vi tänker oftast inte på att vi bemöts på ett speciellt sätt pga vårat kön, det är liksom helt naturligt för de allra flesta av oss. Jag har själv satts på prov när det kommer till min syn på män och kvinnor, jag anser mig själv vara en öppen och accepterande person vilket jag vet att jag faktiskt är, men i många situationer så har jag inpräntat i mig hur man ska vara som man eller kvinna även om jag i huvudet vet att det inte stämmer alls. Det har varit en utmaning att lära mig att säga Elias och han i stället för Engla och hon och att säga att jag har en son som är 19 år i stället för en dotter som är 19 år. Det här har tagit tid innan det slutade kännas konstigt, idag är det helt naturligt även om jag vissa gånger fortfarande i rena farten säger fel.

När jag ser Elias idag kan jag se honom som den person han är i stället för det kön han är, man får kika innanför skalet och blicka djupt in. Det här kommer givetvis bli enklare när hormoner och operationer kommer att förändra honom så att det inre och yttre passar ihop. Jag ser med glädje och spänning fram emot varje litet steg mot hans nya liv och jag är så otroligt tacksam att just jag fick den stora lyckan att föda honom och bli hans mamma!

Den fina respons som jag fick har också gjort att jag ser ljust på framtiden, med all den kärlek som finns i världen så kommer han att klara sig fint. Ja, till och med bättre än han gjort innan. Det är någonting vackert med den fascination och nyfikenhet som finns hos människor och med Elias godkännande kommer jag att dela med mig av den här resan som vi gör tillsammans. Jag hoppas att det kan inspirera andra människor och öka förståelsen för dessa transgenderpersoner som varje dag kämpar för att överleva. Kan vi tillsammans skapa en trygghet och en miljö där de känner att de kan få leva öppet utan dömande blickar och åsikter så har vi nått så himla långt. Till alla er där ute som känner er ensamma med era tankar, ni är inte det! Det finns många som er och tack vare den förståelse som finns och öppenheten som råder så har andelen personer som söker hjälp för det här ökat med 30% senaste åren.

Kärlek till er alla!