Ett inlägg väl värt att läsa
Jag tänker berätta om en händelse tagen ur ett verkligt liv med verkliga människor och med sanningsenligt innehåll. Jag tänker berätta om en händelse som inte bör få hända och som har söndrat en familj. Jag skriver inte ut namn eller ort utan den som vet den vet och ingen annan har något att vinna på att få den informationen. Det handlar om en familj som har blivit sargad, med ångest, sömnbrist och panikattacker som följd. Om en familj som inte kan lämna sina barn i omsorgen utan att känna oro i kroppen och går till jobbet med smärta i bröstet varje dag.
Det här handlar om en högst vanlig familj med mamma, pappa och några barn. En familj som liksom alla andra skrattar, gråter och lever tillsammans. De har en vardag lik de allra flestas med både jobb, skola och aktiviteter för barnen några dagar i veckan. På helgerna och kvällarna umgås man, ibland tittar de på tv och ibland spelar de spel, sällan eller aldrig är föräldrarna borta på egen hand då de prioriterar att vara med barnen. Någon gång ibland tar de ett glas vin tillsammans när barnen lagt sig, men oftast så är det bara lite helgmys framför tv:n.
De är alltså en familj som på riktigt bryr sig om varandra och som föredrar varandras sällskap och som mår bra tillsammans. Men en dag slogs tillvaron i bitar.
En dag efter ett långt lov så är föräldrarna på ett helt vanligt möte med skolan och får då veta att en orosanmälan är gjord till socialtjänsten gällande barnet i fråga. Lärare och specialpedagog som berättar om det vet inte vad som står i anmälan, den har gjorts utan deras vetskap och de säger att de själva inte har någon oro för barnet som de arbetar nära med. Chocken är total och bedövande såklart, att få vetskap om att någon är orolig för barnets situation utan att föräldrarna fått någon som helst indikation på det i förväg är skrämmande och ger dem ångest. De förstår givetvis att de ska bli kallade på möte med socialtjänsten och ringer upp dem själv för att boka det på eget initiativ. I det samtalet får de veta vad som står i anmälan och blir minst sagt chockade.
1 Barnet säger att hen är ofta hemma själv.
2 Barnet säger att hen spelat resident evil
3 Det finns oro för barnets psykiska hälsa och att hen ska skada sig själv eller andra.
Undertecknare är arbetslaget/fritids.
Alltså ingen enskild person har undertecknat utan man går ihop som en hel grupp och undertecknar detta TROTS att lärare och specialpedagog inte hyser oro och TROTS att ingen har pratat med föräldrar om att oro finns. Här är min alldeles egna känsla att det är helt uppåt väggarna! Om man går till socialtjänstlagen så finns det endast tre tillfällen du inte ska tala med föräldrarna, det är vid kränkning i hem, våld i hem och vid sexuella övergrepp.
Då deras punkter inte gäller någon enda av dessa så är det ett väldigt konstigt förfarande. Vanligtvis så har man möte med familjen där man meddelar att man är bekymrad för att sedan utarbeta en handlingsplan och uppföljningssamtal där man ser om handlingsplanen följts och om man fortfarande är bekymrad. I de fall som familjen inte samarbetar eller oro kvarstår efter den tiden så informeras familjen om att så är fallet och meddelar att en anmälan kommer göras. I det här fallet har alltså inte någonting av detta skett.
Socialsekreteraren säger redan i telefonen till ena föräldern att anmälan är märklig och att hon med största sannolikhet inte kommer inleda utredning, men att hon måste kalla dem ändå. Familjen går på mötet med socialtjänsten med en klump i magen efter en veckas sömnlöshet och ångestkänslor. Här får föräldrarna äntligen beskriva sin sida av saken och känner att de verkligen blir lyssnade på. De förklarar de olika orospunkterna:
1 Barnet går hem själv med egen nyckel och är hemma ca 20 minuter per dag innan en förälder kommer hem och har telefonkontakt vid behov och önskan. Hen får också välja ifall hen vill vara kvar på fritids i stället.
2 Barnet har sett Resident Evil på Youtube med vänner och har sett hela spelet spelas av kända youtubers. Föräldrarna köper spelet och spelar det själva för att se vad det är och går sedan igenom det med barnet för att förklara vad som händer då hen redan sett det. Barnet har aldrig spelat själv.
3 Där kan föräldrarna inte svara då de inte vet vad fritidspedagogerna syftar till och varför de skulle vara oroliga att barnet skadar sig själv eller andra. Barnet är lugnt och bestämt men har temperament, hen har dock aldrig varit den som slåss eller startar bråk.
Socialtjänsten gör en bedömning att det inte ska inledas en utredning då de inte anser att det finns en oro för barnet. I utlåtandet skriver de att då det är en anmälan som grundas på vad som sker på skoltid i en grupp och eftersom problemen inte finns i hemmet så är det ett arbete som ska skötas av skola i samarbete med föräldrar. Föräldrar bokar då ett möte med rektorn i ett försök att få dem att förstå att de känner sig överkörda och felaktigt behandlade. De är måna om att skolan ser över sitt arbetssätt så att varken de eller någon annan drabbas av det här någonsin igen. Med sig på mötet har de en bekant som är jurist som stöd. På det mötet så visar det sig att rektorn inte har en aning om vad som står i lagstiftningen och det finns inga skrivna rutiner kring hur en anmälan går till och inte någonstans beskrivs vad en oro är. Enligt pedagogerna så säger man på den utbildning man fått att all oro ska anmälas och att de inte ska utreda själva.
Det sista kan både jag och föräldrarna i fråga förstå och acceptera, men vad tusan är oro? Är det när ett barn går hem från skolan själv och spelar tv-spel? Är det när ett barn kissar på sig ofta? Är det när ett barn har ett blåmärke?
Kanske ska man anmäla varje gång ett barn hamnar i bråk i skolan eller använder ett fult ord? Eller kan dessa saker tillskrivas helt vanliga och helt vardagliga orsaker? Borde inte skolan känna att det är mer oroande att deras pedagoger inte samtalar med föräldrar och informerar om de är oroliga för barnens hälsa?
Efter detta så slutar pedagogerna på fritids att hälsa på familjen, eller hälsar endast när situationen blir sådan att de inte kan undvika det. Endast en pedagog talar frivilligt mer med familjen än att säga hej, och först efter tillsägelse från rektorn så tilltalas de av en pedagog till.
Detta kan endast tillskrivas ett enda ord - mobbning. Föräldrarna lämnar alltså det käraste de har till vuxna människor som har oro för deras barn och inte ens hälsar på dem. De får inte ens en förklaring till varför de har varit oroliga från första början TROTS att socialtjänstens bedömning är att de ska kommunicera med hemmet.
Mailkontakten med rektor är ensidig och frustrerande för familjen som vill få till en dialog för att få veta varför de trott att deras barn skulle kunna tänkas skada sig själv eller andra och om de har hittat metoder att arbeta med barnet i skolan för att undvika det. Svaren uteblir och först när föräldrarna inkluderar rektorns chef på kommunen och annan personal på skolan så får de svar. Kortfattade och intetsägande. Svar på sina frågor får de inte.
Fråga: Varför informerades inte föräldrarna om att oro fanns?
Svar: Personalen anser att man informerat och pratat med er, inte specifikt informerat med tanke på att orosanmälan skulle göras men om situation/händelser. (jag vet inte exakt hur de pratat med er och om vad)
Fråga: Vad ville de ha ut av anmälan?
Svar: Uppfattningen var att man kände oro för hens mående och att man ville hjälpa hen.
I barnets klass så arbetar två av dessa pedagoger i nära samarbete kring alla barnen, den ena av pedagogerna har hela tiden fortsatt tala med familjen, den andra pedagogen håller sig undan och tar omvägar vilket fick föräldrarna att förstå att hen var en del av den här anmälan. I ett öppet mail så frågar de hen vad som gjort att hen anmält och ifrågasätter varför lagstiftningen inte följts. Detta ledde i sin tur till att rektorn mailar att de inte får kontakta pedagogerna.
När jag läser det här så blir jag så otroligt arg. Man har alltså undvikit att tala med föräldrarna med hänsyftning till att anmälan skulle göras. Alltså helt emot den lagstiftning som finns och dessutom får det inte tala med pedagogerna för rektorn. Får det verkligen gå till så här? Socialtjänsten är otroligt viktig och både jag och föräldrarna tycker att det är bra att man kan anmäla, men herregud, men kan ju inte anmäla bara för att en fis sitter på tvären! Idag efter drygt 4 månade så har de fortfarande inte fått hjälp med att få de svar de behöver. Nu är det två pedagoger som pratar med dem medan de övriga fortfarande går undan, tittar bort eller hälsar ifall de känner sig tvungna. De tvingas dagligen lämna det finaste det har i händerna på människor som inte ens kan säga god morgon eller bete sig som vuxna människor och berätta varför de varit oroliga. Det borde ju rimligtvis vara ganska många incidenter eller stora för att ett helt arbetslag ska lyckas bilda sig en uppfattning om att oro finns när barnet i fråga aldrig är på fritids utan de enbart ses på raster och endast en fjärdedel av dem arbetar mot barnets klass.
Vad säger ni alla som arbetar med barn, ska det verkligen vara på det här viset? Ska man kunna anmäla på det här viset utan att i efterhand ta hand om den oreda man skapat? Varför vill man inte berätta vad det är som var oron när föräldrarna frågar? Att mobba en familj på det här viset är illa. Så gör man bara om man är en väldigt liten person. Det är i varje fall min åsikt.
1 Barnet säger att hen är ofta hemma själv.
2 Barnet säger att hen spelat resident evil
3 Det finns oro för barnets psykiska hälsa och att hen ska skada sig själv eller andra.
Undertecknare är arbetslaget/fritids.
Alltså ingen enskild person har undertecknat utan man går ihop som en hel grupp och undertecknar detta TROTS att lärare och specialpedagog inte hyser oro och TROTS att ingen har pratat med föräldrar om att oro finns. Här är min alldeles egna känsla att det är helt uppåt väggarna! Om man går till socialtjänstlagen så finns det endast tre tillfällen du inte ska tala med föräldrarna, det är vid kränkning i hem, våld i hem och vid sexuella övergrepp.
Då deras punkter inte gäller någon enda av dessa så är det ett väldigt konstigt förfarande. Vanligtvis så har man möte med familjen där man meddelar att man är bekymrad för att sedan utarbeta en handlingsplan och uppföljningssamtal där man ser om handlingsplanen följts och om man fortfarande är bekymrad. I de fall som familjen inte samarbetar eller oro kvarstår efter den tiden så informeras familjen om att så är fallet och meddelar att en anmälan kommer göras. I det här fallet har alltså inte någonting av detta skett.
Socialsekreteraren säger redan i telefonen till ena föräldern att anmälan är märklig och att hon med största sannolikhet inte kommer inleda utredning, men att hon måste kalla dem ändå. Familjen går på mötet med socialtjänsten med en klump i magen efter en veckas sömnlöshet och ångestkänslor. Här får föräldrarna äntligen beskriva sin sida av saken och känner att de verkligen blir lyssnade på. De förklarar de olika orospunkterna:
1 Barnet går hem själv med egen nyckel och är hemma ca 20 minuter per dag innan en förälder kommer hem och har telefonkontakt vid behov och önskan. Hen får också välja ifall hen vill vara kvar på fritids i stället.
2 Barnet har sett Resident Evil på Youtube med vänner och har sett hela spelet spelas av kända youtubers. Föräldrarna köper spelet och spelar det själva för att se vad det är och går sedan igenom det med barnet för att förklara vad som händer då hen redan sett det. Barnet har aldrig spelat själv.
3 Där kan föräldrarna inte svara då de inte vet vad fritidspedagogerna syftar till och varför de skulle vara oroliga att barnet skadar sig själv eller andra. Barnet är lugnt och bestämt men har temperament, hen har dock aldrig varit den som slåss eller startar bråk.
Socialtjänsten gör en bedömning att det inte ska inledas en utredning då de inte anser att det finns en oro för barnet. I utlåtandet skriver de att då det är en anmälan som grundas på vad som sker på skoltid i en grupp och eftersom problemen inte finns i hemmet så är det ett arbete som ska skötas av skola i samarbete med föräldrar. Föräldrar bokar då ett möte med rektorn i ett försök att få dem att förstå att de känner sig överkörda och felaktigt behandlade. De är måna om att skolan ser över sitt arbetssätt så att varken de eller någon annan drabbas av det här någonsin igen. Med sig på mötet har de en bekant som är jurist som stöd. På det mötet så visar det sig att rektorn inte har en aning om vad som står i lagstiftningen och det finns inga skrivna rutiner kring hur en anmälan går till och inte någonstans beskrivs vad en oro är. Enligt pedagogerna så säger man på den utbildning man fått att all oro ska anmälas och att de inte ska utreda själva.
Det sista kan både jag och föräldrarna i fråga förstå och acceptera, men vad tusan är oro? Är det när ett barn går hem från skolan själv och spelar tv-spel? Är det när ett barn kissar på sig ofta? Är det när ett barn har ett blåmärke?
Kanske ska man anmäla varje gång ett barn hamnar i bråk i skolan eller använder ett fult ord? Eller kan dessa saker tillskrivas helt vanliga och helt vardagliga orsaker? Borde inte skolan känna att det är mer oroande att deras pedagoger inte samtalar med föräldrar och informerar om de är oroliga för barnens hälsa?
Efter detta så slutar pedagogerna på fritids att hälsa på familjen, eller hälsar endast när situationen blir sådan att de inte kan undvika det. Endast en pedagog talar frivilligt mer med familjen än att säga hej, och först efter tillsägelse från rektorn så tilltalas de av en pedagog till.
Detta kan endast tillskrivas ett enda ord - mobbning. Föräldrarna lämnar alltså det käraste de har till vuxna människor som har oro för deras barn och inte ens hälsar på dem. De får inte ens en förklaring till varför de har varit oroliga från första början TROTS att socialtjänstens bedömning är att de ska kommunicera med hemmet.
Mailkontakten med rektor är ensidig och frustrerande för familjen som vill få till en dialog för att få veta varför de trott att deras barn skulle kunna tänkas skada sig själv eller andra och om de har hittat metoder att arbeta med barnet i skolan för att undvika det. Svaren uteblir och först när föräldrarna inkluderar rektorns chef på kommunen och annan personal på skolan så får de svar. Kortfattade och intetsägande. Svar på sina frågor får de inte.
Fråga: Varför informerades inte föräldrarna om att oro fanns?
Svar: Personalen anser att man informerat och pratat med er, inte specifikt informerat med tanke på att orosanmälan skulle göras men om situation/händelser. (jag vet inte exakt hur de pratat med er och om vad)
Fråga: Vad ville de ha ut av anmälan?
Svar: Uppfattningen var att man kände oro för hens mående och att man ville hjälpa hen.
I barnets klass så arbetar två av dessa pedagoger i nära samarbete kring alla barnen, den ena av pedagogerna har hela tiden fortsatt tala med familjen, den andra pedagogen håller sig undan och tar omvägar vilket fick föräldrarna att förstå att hen var en del av den här anmälan. I ett öppet mail så frågar de hen vad som gjort att hen anmält och ifrågasätter varför lagstiftningen inte följts. Detta ledde i sin tur till att rektorn mailar att de inte får kontakta pedagogerna.
När jag läser det här så blir jag så otroligt arg. Man har alltså undvikit att tala med föräldrarna med hänsyftning till att anmälan skulle göras. Alltså helt emot den lagstiftning som finns och dessutom får det inte tala med pedagogerna för rektorn. Får det verkligen gå till så här? Socialtjänsten är otroligt viktig och både jag och föräldrarna tycker att det är bra att man kan anmäla, men herregud, men kan ju inte anmäla bara för att en fis sitter på tvären! Idag efter drygt 4 månade så har de fortfarande inte fått hjälp med att få de svar de behöver. Nu är det två pedagoger som pratar med dem medan de övriga fortfarande går undan, tittar bort eller hälsar ifall de känner sig tvungna. De tvingas dagligen lämna det finaste det har i händerna på människor som inte ens kan säga god morgon eller bete sig som vuxna människor och berätta varför de varit oroliga. Det borde ju rimligtvis vara ganska många incidenter eller stora för att ett helt arbetslag ska lyckas bilda sig en uppfattning om att oro finns när barnet i fråga aldrig är på fritids utan de enbart ses på raster och endast en fjärdedel av dem arbetar mot barnets klass.
Vad säger ni alla som arbetar med barn, ska det verkligen vara på det här viset? Ska man kunna anmäla på det här viset utan att i efterhand ta hand om den oreda man skapat? Varför vill man inte berätta vad det är som var oron när föräldrarna frågar? Att mobba en familj på det här viset är illa. Så gör man bara om man är en väldigt liten person. Det är i varje fall min åsikt.
Kommentarer
Skicka en kommentar