Ett bra sätt att belasta barn med skuld och skam...

Blev häromdagen bistert medveten om att det finns människor som tänker helt irrationellt. I alla fall om du frågar mig.

I perioder pratas det en hel del om barns vikt och hur mängden överviktiga barn ökar. Och det är väl helt troligt med tanke på att vardagsmotionen hos barn har minskat drastiskt och att många föräldrar lever under stress och ersätter den genomtänkta måltiden med snabbare mat som mättar men kanske inte ger optimalt med näring och energi. Även i en del skolor så har äkta potatismos bytts ut mot pulvermos och mängden färska grönsaker ersatts med pizzasallader och burkärtor.

Nåväl, det finns mängder av anledningar till att det finns fler överviktiga barn idag och vi behöver inte analysera dem in i minsta detalj.
Vad vi vet är att barn till aktiva föräldrar är mer aktiva och att barn till målmedvetna föräldrar också äter mer näringstät mat. Därför blir det för mig en gåta att det skrivits en bok som riktar sig till barn 3-6 år som lägger skulden hos det överviktiga barnet. Man kallar barnet för lat och stillasittande ätandes bullar i soffan.

På allvar? Varför lägga skulden på barnet och skapa en livslång känsla av skam kring ätande och kroppsvikt? Att vara smal är inte samma sak som att vara hälsosam och att vara överviktig är inte samma sak som att vara ohälsosam. Om ett barn har ohälsosam övervikt (Och nej, du får inte reda på det genom.BMI) så ska väl ändå diskussionen föras med föräldrar och inte genom en bok utan via läkare?

Hjälp föräldrar att hjälpa sina barn i ett bra samarbete och snälla alla, sluta att prata vikt med barn!




Kommentarer

Populära inlägg