Vad vill du med ditt liv?

För en del människor så dyker idén om vad man vill göra med livet upp i tidig ålder, men för de allra flesta tror jag att man vet först efter att man har provat saker och insett det inte är det man vill göra.
Man kanske väljer vad andra säger att man bör välja eller det man själv tror att det förväntas av en.
Själv hade jag inte en susning om vad jag ville göra förrän lite senare. Jag har alltid gått min egna väg på gott och ont, jag har väldigt lätt för mig och har aldrig behövt anstränga mig i skolan, eller rättare sagt, när det blev utmanande så slutade jag plugga och valde andra vägar.
Jag gick mina 9 år i grundskola och två år på gymnasiet, jag var så vansinnigt trött på att plugga så jag tog den kortaste utbildningen jag kunde hitta och jobbade extra på helger och kvällar så att jag kunde flytta hemifrån. På den tiden (omg, nu låter jag så sjukt gammal) så fanns det bostäder, jag hyrde en liten etta i andra hand ett litet tag för att prova, sedan stod jag i bostadskö i tre dagar innan jag fick en härligt stor 3:a i Vårberg.

Well, well, det var inte det som det här inlägget skulle handla om . Det skulle ju handla om vägval.
Redan vid 21 års ålder fick jag mitt första barn och det andra ramlade in vid 23. Jag arbetade på Galne Gunnar och trivdes som fisken i vattnet, att jobba med service passade mig som handen i handsken och jag älskade mina kollegor så hade inte kedjan lagts ner hade jag nog arbetat kvar fortfarande. Men nu lade de ner. Jag fick hastigt söka mig ett nytt arbete och fick anställning på Radiumhemmets allmänna arkiv där jag arbeta medan jag började utbilda mig till personlig tränare.

Och på den vägen är det. Ju längre tid jag arbetar med det desto mer inser jag att det passar mig som handen i handsken. Om jag gör någonting vill jag bli bäst på det, eller i alla fall riktigt bra för det kommer alltid finnas någon som är bättre eller minst lika bra. Det är anledningen till att jag lagt så otroligt mycket tid och pengar på att utbilda mig vidare, det vi vet idag kommer troligen inte vara helt sant om 10 år då vi förhoppningsvis förstår ännu mer av kroppen och hur den samverkar med omgivning och med sinnet. Jag är helt övertygad om att jag kommer att arbeta med friskvård resten av mitt liv, i exakt vilken skepnad kan jag inte svara på, men jag kommer alltid vilja arbeta med människor och hälsa. Det blåser alltid förändringens vindar, man vet bara inte i vilken riktning den drar sig och när. Jag tror bara på att lyssna på sig själv i stället för andra.
Ta reda på:
Vad vill jag?
Vad hindrar mig från att göra det idag?
Vad behöver jag för att nå dit?

Sen är det bara att köra, vänta inte på bättre tider för har du kommit på vad du vill så är det bara att sätta igång, Lycka till!





Kommentarer

Populära inlägg