Fortsättning följer - och fortfarande läsvärt

Fortsättning följer…

Det är många som undrat om hur det har gått för den familj som jag berättade om i ett tidigare inlägg.
Det var ett utlämnande inlägg som blottade en familj och deras upplevelser som för mig är väldigt
obehagliga. Mina funderingar har gått fram och tillbaka och i samråd med föräldrarna har vi nu
kommit fram till att det är dags att berätta vad som hänt sedan senast. 

Om du inte har läst det inlägget så kan det vara bra att läsa det först, du hittar det här.

Efter flertalet mail och vad de upplevde som undvikande manövrar så fick familjen till stånd ett möte
med skolan. Detta fyra månader efter att de frågat första gången och nu endast 30 minuter vilket gav
ganska kort om tid att lösa situationen. Enligt rektor skulle mötet gå ut på att se över bemanning och
hur barnomsorgen ser ut över sommaren så att familjen kan känna sig trygg med att lämna sitt barn
i pedagogernas händer.

När dagen D kom och det var dags för mötet så var rektor och biträdande rektor där tillsammans
med fyra av fritidspedagogerna varav endast en som arbetar mot barnets klass. Jag kan bara
föreställa mig att stämningen var så tung att den gick att ta på och skulle mer än gärna varit en
fluga på väggen den här dagen.

Under mötet så erkänner en av pedagogerna att det har blivit fel i hela processen, men en ursäkt
ges inte vilket kanske beror på stolthet, möjligtvis skam eller i värsta tänkbara scenario beror på att
de säger det föräldrarna vill höra men inte anser att något fel har begåtts. Det sades rätt mycket på
det här mötet, 30 minuter möjliggör inte någon eftertanke eller längre process utan föräldrarna
försökte få sagt hur de upplevt det hela på kortast möjliga tid. Om och om igen berättar personalen
att föräldrarna kan lita på att barnet är i goda händer och att de tar väl hand om hen, Om och om
igen berättar föräldrarna att de inte någon gång har betvivlat det utan att de är bekymrade över att
man inte har samtalat med dem om att det funnits en oro för barnet i fråga men de upplever att
pedagogerna inte förstår vad de menar.

Det beslutas att om det händer någonting på fritids så ska pedagogerna informera familjen via mail,
självklart inte om det är någonting mindre utan om det är någonting som behöver informeras om så
att missförstånd slipper uppstå. Det beslutas också att föräldrarna ska få en lista på vilka incidenter
som har lett till att pedagogerna ansåg att det behövdes göras en anmälan. 

Tiden går efter mötet och ingen lista dyker upp så de föräldrarna mailar till skolan och efter tjat får

de den till slut. Märkbart ihopskriven för att få ihop så mycket som möjligt för att någonstans kunna
ursäkta sitt beteende. Anmälan var gjord innan årsskiftet och de skrev ned saker som hänt efter
anmälan var gjord vilka obestridbart inte kunnat ligga till grund för anmälan. Betänk nu att familjen
informerat skolan i september om att de oroat sig för att barnet i fråga inte berättar hur hen mår
hemma och att de själva tror att hen har påverkats av att ett syskon har mått väldigt dåligt i skolan
under de senaste två åren.

6 incidenter har skett innan årsskiftet så de är de enda som kan ha grundlagt oro så här kommer lite

kortfattat:

-Hen säger att hen spelat Resident Evil och kallar klasskamrater idioter och jävlar. 

-Hen lämnar skolan utan lov och springer hem. (fem minuters gångväg, anledningen till att han
lämnade skolan nämns inte)

-Hen är upprörd på skoltid och är inte med på idrotten, slår huvudet i väggen. 

-Arg och hotar klasslärare.

-Hotar en fritidspersonal med en sten. 

-Irriterad på klasslärare och går hem. 

-Arg på vikarie, stänger in sig i torkskåpet, bankar och slår i ilska.

Det är alltså 6 incidenter september-december, ingenting som händer dagligen. Föräldrarna har blivit

informerade om det mesta och har alltid frågat om situationen är löst vilket de fått bekräftat och därför
inte oroat sig då de upplever det som enstaka händelser och ingenting som händer återkommande.
När de nu får veta att pedagogerna har lagt detta som grund för att orosanmäla familjen och
situationen hemma så blir de bekymrade. De har ju flertalet gånger berättat för skolan att de vill ha
ett samarbete. Efter incidenten då barnet hotat sin lärare så bokades ett möte in första måndagen
efter jul för att se hur de tillsammans ska kunna ge barnet den hjälp hen behöver för att må bra.
Det mötet vet vi ju hur det slutade. 

Det var då de fick det vidriga beskedet om anmälan och fyra månaders helvete med ångest,

sömnlösa nätter, akutbesök och stress inleddes. Fsömnlösa nätter, akutbesök och stress inleddes.
Fyra månader med tröstlösa möten, pedagoger som inte hälsade och en oro för att lämna sitt barn
varje dag. Fyra månader med ett rent helvete då skolans ledning var som en betongmur av motstånd
till samarbete trots att socialtjänst bekräftat föräldrarnas rätt till samarbete. 

Trots att specialpedagog och lärare inte var oroliga. Trots att de redan hade påbörjat ett samarbete
för att hjälpa hen.

Det finns dock mycket positivt i det här. Skolan har efter grundligt arbete av föräldrarnas vän som är

advokat ändrat/skapat rutiner för hur arbetet före/under/efter anmälan görs ska gå till. Tidigare
fanns inga skrivna rutiner vilket lämnade pedagoger hängande i luften. Utan bra ledning blir en
personalgrupp som en skock vilsna får. Att det finns fantastisk och engagerad personal i skolan blev
också tydlig då specialpedagog och lärare tillsammans skapade bra förutsättningar för att barnet ska
må bra och lade ner mycket energi och tid på det.

Det som under den här resan varit mest beklämmande och det som bekymrat föräldrarna mest är

att pedagogerna varit så oroliga för deras barn att de gjort en anmälan, men inte en enda gång försökt
att närma sig dem för att hjälpa barnet. Det enda de hade behövt göra var att be om ett möte för att
hjälpa hen. I stället gjordes en anmälan och hjälpen fördröjdes med ca 4 månader. Det var aldrig
frågan om bristande översyn i hemmet, det var frågan om bristande översyn på fritids och bristande
kompetens för att kunna hantera situationen.

Nu hoppas familjen på en skön sommar och nya tag nästa termin, med pedagoger som hälsar och
arbetar för att främja en god miljö i skola.yra månader med tröstlösa möten, pedagoger
som inte hälsade och en oro för att lämna sitt barn varje dag. Fyra månader med ett rent helvete
då skolans ledning var som en betongmur av motstånd till samarbete trots att socialtjänst bekräftat
föräldrarnas rätt till samarbete. 

Trots att specialpedagog och lärare inte var oroliga. Trots att de redan hade påbörjat ett samarbete
för att hjälpa hen.

Det finns dock mycket positivt i det här. Skolan har efter grundligt arbete av föräldrarnas vän som är

advokat ändrat/skapat rutiner för hur arbetet före/under/efter anmälan görs ska gå till. Tidigare
fanns inga skrivna rutiner vilket lämnade pedagoger hängande i luften. Utan bra ledning blir en
personalgrupp som en skock vilsna får. Att det finns fantastisk och engagerad personal i skolan blev
också tydlig då specialpedagog och lärare tillsammans skapade bra förutsättningar för att barnet ska
må bra och lade ner mycket energi och tid på det.

Det som under den här resan varit mest beklämmande och det som bekymrat föräldrarna mest är

att pedagogerna varit så oroliga för deras barn att de gjort en anmälan, men inte en enda gång försökt
att närma sig dem för att hjälpa barnet. Det enda de hade behövt göra var att be om ett möte för att
hjälpa hen. I stället gjordes en anmälan och hjälpen fördröjdes med ca 4 månader. Det var aldrig
frågan om bristande översyn i hemmet, det var frågan om bristande översyn på fritids och bristande
kompetens för att kunna hantera situationen.

Nu hoppas familjen på en skön sommar och nya tag nästa termin, med pedagoger som hälsar och
arbetar för att främja en god miljö i skola.