En händelserik helg

Guldhjärtat avgjordes i helgen och jag säger stort grattis till alla vinnare, men ett lika stort grattis till alla som blivit nominerade och alla som har nöjda klienter och inte blivit nominerade.
Det stora i sammanhanget är ju inte vinsten i sig utan det häftiga faktum att samtliga har förändrat livet eller påverkat människor så att de tagit sig tiden att de tagit sig tiden att skriva ner en motivering till varför någon förtjänar att bli nominerad. I vårt avlånga land så finns det enorm potential och sannolikheten att det finns många som är omtyckta och duktiga på sitt arbete men inte blivit nominerade är stor.
Det är dock en stor tillställning och en stor möjlighet om man vill göra karriär, vinner du så vet helt plötsligt många fler vem du är och det kan vara värt massor om man vill satsa på framtiden. Jag ska inte säga mer om det för jag har aldrig varit på vare sig Fitnessfestivalen eller Guldhjärtat :-)

I fredags var det dags för Fys 1 - Träning med The Sphere, det har jag sett fram jättemycket emot men min kropp satte lite käppar i hjulet för mig och ett besök på Huddingeakuten fick mig att missa några timmar. En elak gammal axelskada har gjort sig påmind under längre tid och natten till fredagen fick den mig att ligga sömnlös så det var verkligen läge att ta tag i det hela. Jag har tagit cortison tidigare, senast för 10 år sedan och axeln har klarat sig fram till nu då den ilsknat till ordentligt.
I receptionen blev jag bryskt upplyst av en kvinna med barsk röst att här kunde jag minsann inte förvänta mig att få hjälp för det enda de kan göra är att ge mig smärtstillande. Vill jag har mer hjälp ska jag ta mig till vårdcentralen för att få remiss. Då jag just då inte kunde röra armen över huvud taget så suckade jag bara och betalade innan jag satte mig i väntrummet.
Efter ca 15 minuter kom läkaren ut och hämtade mig. Han frågade om skadan och gjorde ett antal tester, han kollade till och med rörligheten i skulderblad och bröstrygg, hur bra är inte det?
Men efter att ha kollat beslutade han ändå att ge mig en cortisoninjektion mot ett löfte om att ta det vidare för att få veta exakt hur det står till i axeln.
Alla ni som fått en cortisoninjektion rakt ner i axeln vet exakt hur vidrigt det är. När läkaren dessutom står och säger ojojoj, här var det trångt så förstår man ju att det kanske inte är en axel i världsklass längre.
Efteråt var det fantastiskt skönt att få åka tillbaka till utbildningen och få lite positiva vibes under resten av dagen. Det gjorde att jag fick tänka på annat i stället för att fokusera på min smärtan. Det skulle ju kunna vara så att starka smärtstillande hjälpte mig att glömma bort axeln också, men mest de härliga deltagarna såklart!

För mig är arbete bästa medicinen för att komma förbi negativa känslor och att få energi.
Hur gör du för att återställa balansen när saker inte går din väg?



Kommentarer

Populära inlägg